Grönsaker

Aubergine
Auberginen kommer ursprungligen från Indien eller eventuellt något annat land i området, men det var araberna som gjorde den känd i Europa. Auberginer har inget egentligt näringsvärde vad gäller kalorier och proteiner, men däremot innehåller den ganska rikligt med vitaminer och mineralsalter. Den ansågs förut ha en välgörande effekt vid gallbesvär, och i långa loppet minska kolestrolvärdet i blodet.

Själva frukten har en varierande form, även om de flesta har bilden klar i huvudet av standardmodellen. Men faktum är att auberginer kan vara både runda och avlånga, och att färgen kan variera från den traditionella violetta nyansen till att vara helt vit (möjligen därför den har fått sitt svenska smeknamn, äggplanta. Den har naturligtvis inget som helst samband med ägg, om nu någon trodde det)!

Auberginen är känslig för kyla och uttorkning. Den bör förvaras i 8-10 grader, gärna i plast eller film. Vid temperaturer under 7 grader får grönsaken köldskador som visar sig i form av bruna fläckar på ytan, och det gör det naturligtvis till en omöjlighet att frysa den rå.

Auberginen kan tillagas på många olika sätt. Stekas i skivor eller halvor eller gratineras; särskilt gott med svamp, tomater eller rökt skinka. Den kan även serveras fylld, med bland annat köttfärs.

Auberginer finns rikligt hela året. Den importeras från Holland och Sydeuropa.

Avocado
Avocado är, hör och häpna, en släkting till päronen (advokatpäron är en tidigare benämning) och kommer ursprungligen från Centralamerika. Den odlas numera i de flesta tropiska och subtropiska områden. Frukten växer på höga träd och skördas omogen.

Avocado finns det olika sorter av, som skiftar i form och färg. Smaken är dock alltid densamma och det är viktigt att de är mogna vid förtärningen. En mogen avocado kännetecknas av att den är lite mjuk. Omogen avocado mognar på några få dagar i rumstemperatur och håller sig sedan ungefär en vecka bland grönsakerna i kylen.

Avocadons fruktkött är mjukt och nästan smöraktigt i konsistensen. Smaken är mild och påminner lite om nöt, den framträder bättre om man kryddar med litet citron/citronpeppar och salt.

Avocados importeras hela året från Sydeuropa, Israel, Afrika och Mexiko.

Blomkål
Blomkål odlades i Syrien, Turkiet och Egypten för tusentals år sedan. Den bredde ut sig över Europa under 1500-talet.

Blomkålshuvudet vi äter är den egentligen outvecklade blomställningen. Den ska vara vit och fast med en frisk blast. Den är god att äta rå på grönsaksfat och i sallader. Annars kokar man den oftast och då kan den användas inom många områden, till exempel i soppa eller sufflé. Små blomkålsbuketter passar även utmärkt som ingrediens i en wok.

Blomkål är mycket C-vitaminrik och de gröna delarna går även de utmärkt att använda, såvida de inte är alltför träiga. Förvara den kallt, 2-4 grader, gärna i plastpåse då den lätt torkar.

Det finns vanligtvis svensk blomkål i perioden juni- november. Resten av tiden importeras den från Europa.

Bondbönor
Bondbönor - eller "favabönor", som översättarna till filmen "När lammen tystnar" ville få oss att tro att det svenska namnet var - har stora, gröna och platta baljor med 2-7 frön i varje balja.

Liksom andra bönor bör den förvaras i +6-8 grader, helst i plastpåse.

Borlottibönor
Borlottibönor odlas för det mesta på olika platser i Italien. Det är egentligen en vårprodukt, men på senare tid har tillgängligheten varit åtta - nio månader om året.

Borlottibönan utmärker sig för sitt rödlila-vita och vackra utssende. I smak och form påminner de om bondbönor, men på våren - innan de växt sig för grova - kan de användas på samma sätt som brytbönor. Borlottibönan går även utmärkt att torka.

Skärböna
Skärbönan är en lång, platt och bred böna som både finns grön som gul. Skillnaden färgerna emellan är att den gula varianten är något mildare i smaken, men i stort sätt är det egentligen bara färgen som skiljer de olika bönorna åt.

Skärbönor odlas både på friland och i växthus. De sistnämnda är alltid utrustade med den traditionella strängen på ovansidan, vilken underlättar tillredningen.

Blekselleri
Sellerins historia är gammal. Den har inte bara användts kulinariskt, utan också i medicinskt syfte. Den ansågs förr äga magisk kraft och har påträffats i egyptiska gravar. I det antika Grekland var sellerin så populär att den fick pryda atleternas pannor och följa de hädangångna i graven.
Bleksellerin växer vilt i stora delar av Europa, Nordafrika och Asien, ända ner till Indien. Den har aromatisk doft och smak, och kan ge ”det där lilla extra” i till exempel buljong och soppa. Vad beträffar näringsvärdet är sellerin ganska kalorisnål, men den innehåller mycket mineralsalter, E-vitaminer och är järn.

Rå blekselleri smakar bra, men är inte speciellt lättsmält. Den är däremot urindrivande, vilket kan vara bra att veta om du är spänd efter alltför mycket dryck.

Vaxbönor
Vaxbönan påminner till formen en hel del om brytbönan, men de två skiljs naturligtvis åt av vaxbönornas gyllengula färg.

Användningsområdena är även de samma som brytbönans, och för den delen också som haricot verts.

Cima rapa
Italiensk, vild broccolikål. Taggiga blad som en catalogna med en lite broccoliliknande kål i mitten.

Finns tillgänglig under perioden oktober-april.

Cassava
Cassava kommer ursprungligen från den tropiska delen av Sydamerika, där den under nära 5000 år varit en viktig kulturväxt. Först i slutet av 1700-talet kom den till Asien (Sri Lanka), där den nu spelar en stor roll. Nu odlas den i stora delar av det tropiska området med Brasilien och Thailand som största producenter. Cassava är basmat i många länder i Asien, Afrika och Central- och Sydamerika. I Sydamerika är den känd som yuca och på många andra platser har den namnet maniouk.

Cassavaplantan är en flerårig buske, som kan bli upp till 5 meter hög. Knölarna är rotknölar med upplagringsnäring. Varje knöl kan väga upp till 10 kg, men vanligast förekommande är de på omkring 2 kg.

Ytterst har kölarna ett korklager. Under det finns ett barklager med stärkelse och underst ett vedartat lager, även det med stärkelse. Mellan bark och ved finns en silväv som innehåller en glukosid, linamarin. Denna glukosid omvandlas lätt till blåsyra, som är mycket giftig. Kokning eller rostning gör att blåsyran försvinner. Cassava kan därför inte ätas rå.

Knölarna skalas och kokas mjuka hela eller i mindre bitar. Kokt cassava påminner om potatis, men har lite mer tuggmotstånd. Den passar bra i grytor för den kokar inte sönder på samma sätt som potatis.

Cassava importeras hela året från Syd- och Mellanamerika. Den bör förvaras i kylskåp.

Chili Mexican dried
New mexican är en färsk pepparfrukt och mexican dried naturligtvis dess torkade version.

De är cirka 15 cm långa och de styrkebetecknas båda två som medium.

Dill
Dill är en ettårig ört som är som bäst när plantan är 15-20 cm hög. Man använder de smala, välsmakande bladen som krydda.

Det är mest här i Norden vi använder dill. Den har sin självklara plats i anrättningar som t ex gravlaxsås, dillsås, kräftströmming, potatisrätter och sallader, särskilt tillsammans med fisk och skaldjur.

Svensk dill finns tillgänglig under sommarhalvåret. I övrigt sker import från, i första hand, Italien.

Fänkol
Fänkålen är inte direkt en ny upptäckt. Den omnämns både på gamla egyptiska papyrusskrifter och i såväl grekisk som romersk litteratur. Namnet Fänkål – på engelska ”fennel” och italienska ”finocchio” – kommer möjligtvis från det latinska ”foenum”, fin, och kan syfta antingen på aromen eller på de fina bladen.

De mytologiska anorna spåras lättast i att medlemmarna i den grekiske guden Dionyses (vinets och fruktbarhetens gud) kult bar en krans av fänkål kring huvudet. Dessutom ansågs fänkålen ha en enastående medicinsk effekt och till exempel kunna bota vilket kvällspiggt barn som helst. ”Lägg ett fänkålsbandage på barnets tinningar och det somnar direkt”. Ett vinnande recept.

Fänkål är en stamgrönsak med tjocka nedre delar som sitter tätt tillsammans och bildar som ett knyte. Från detta huvud förgrenar sig några stammar där det växer små dilliknande blad. Smaken är sötstark och otroligt aromatisk, inte alls olik lakrits, och det har gjort den till en av våra mest populära grönsaker. Lika rikligt är inte näringsvärdet; fänkålen är snål på C-vitamin men har små mängder av vitaminerna B och PP i sig. Kolhydrater, fett och proteiner utgör var och en mindre än 1%. En fänkål består mest av vatten, cellulosa och eteriska oljor.

Fänkål kan ätas rå, i sallader med eller utan dressing. Även kokt, stekt eller gratinerad i ugn – med exempelvis ostsås – kan fänkålen med fördel förtäras. Den bör förvaras i 2-4 grader, ganska kallt med andra ord.
Man importerar fänkål hela året från lite olika håll i världen. Svensk fänkål finns också i liten skala under perioden juli- september.

Galangal
Galangarot odlas över hela Sydostasien, mest i Thailand. Rotstammen, som är den del av växten som används, blir ungefär 1 m lång. Den innehåller två ämnen med stark smak, galganol och alpinol, som givit galangaroten dess karaktäristiska smak...samt sitt karatäristiska namn.

Galangarot kallas också Siam-ingefära och den används till en del curryblandningar istället för just ingefära. Som krydda används den också på samma sätt; skalet skrapas av och roten rivs på råkostjärn eller pressas i vitlökspress.

Roten importeras hela året från Thailand och bör förvaras svalt.

Gulbeta
Gulbetan är nära släkt med vår vanliga rödbeta och används på samma sätt. Det är en gammal kulturväxt som blivit populär på senare år.

Gulbetan är rödorange på utsidan men är riktigt gulfärgad inuti. Den vackra gula färgen finns kvar även efter kokning.

Gulbetans smak är densamma som hos rödbetan. De kan kokas hela och serveras med smör eller vinägrett, mixas till puré, ugnsbakas hela i aluminiumfolie eller skalade och skurna i klyftor. Eller varför inte helt enkelt riva till råkost? Möjligheterna är många...

Svenska gulbetor finns augusti-september till december-januari, import från Holland sker nästan hela övriga året. Alla betor ska förvaras kallt, +2-4°. Betor med blast bör avblastas, eftersom blasten tar näring och vatten från roten.

Ingefära
Ingefära är en urgammal kulturväxt, faktiskt en av de äldsta vi känner till. Den har har odlats i många tusen år i Indien och Kina.

Ingefära är en flerårig, 1,5 m hög ört med blad och blommor på olika skott. Det blommande skottet är endast 15-20 cm högt och bär ett 20-tal gröngula och purpurfärgade blommor.

Jordstammarna, som är den ätliga delen, är kraftiga, förgrenade och med tydliga ärr efter bladskotten. De är utvändigt ljusbruna och invändigt svagt gulgrönfärgade. Jordstammarna innehåller eteriska oljor med en skarp smak. Riven ingefära används som krydda på samma sätt som den torkade. Färsk har mycket friskare smak.

Ingefära importeras hela året från bland annat Brasilien, Malaysia och Thailand. Förvara den svalt men inte alltför kallt, i 8-12 grader.

Jordärtskocka
Jordärtskockor är näringsrika, ätliga jordstamknölar. De innehåller dessutom inulin, en stärkelseart som är uppbyggd av fruktsocker, vilket gör dem lämpliga för diabetiker.

Jordärtskockor är mer eller mindre knöliga. Skalet är tunt och under är fruktköttet är vitt och saftigt. Det mörknar dock något vid kokning.

Svenska skockor finns september-april Import sker även, från bland annat Tyskland, men de finns inte tillgängliga riktigt hela året. De svenska har lång växttid och skördas sent på hösten. De bör förvaras kallt, 2-4 grader.

Körvel
Körvel är en ettårig lättodlad kryddört som trivs i kruka och i land. Till utseendet påminner den om persilja, men har litet håriga stjälkar och blad.

Körvel påminner om lakrits i smak och lukt och används bland annat i rätter med ägg och grönsaker.

Kronärtskocka
Härstammar från medelhavsområdet och blev sent känd på våra breddgrader. En kronärtskocka är egentligen de outslagna blomkorgarna av en tistelart som skördas medan korgen ännu är tätt sluten. Man äter de tjocka, nedre delarna av ”bladen”, holkfjällen, och den tjocka, köttiga blombottnen.

Kronärtskockor äts vanligtvis kokta, både varma och kalla. Ett tips är att bryta loss skaftet mot en bordskant istället för att skära bort det. På det sättet kan man vara säker på att alla kraftiga fibrer dras ur bottnen, annars brukar det alltid bli kvar. Koka dem i rikligt med lättsaltat vatten i 30-45 minuter och servera dem varma med till exempel citronsmör, eller kalla med vinägrettsås.

Kronärtskockor bör förvaras kallt, det optimala är i 2-4 grader, i en plastpåse med några droppar vatten i. Import sker hela året, främst stora franska och lite spädare italienska eller spanska. Viss svensk produktion förekommer.

Kålrot
Kålroten är en gammal kulturväxt och man är osäker på om den kommer från Sibirien eller Nordeuropa. Den är särskilt populär i Sverige, Norge och Tyskland.

Själva roten är plattrund eller rund och har varierande storlek. Skalet är grönt eller grönviolett på översidan och fruktköttet är fast, gulorange.

Mindre, tidiga kålrötter har mild och fin kålsmak. De kan rivas och serveras som råkost. Större exemplar skärs i bitar och används till rotmos, i grytor eller brynta till kött eller korv.

Det finns kålrötter hela året, svenska eller importerade från USA och England. De bör förvaras kallt, i 2-4 graders värme. Dock inte i plastpåse, som kan bli alltför tät och orsaka röta.

Vitlök King solo
Vitlöksväxten härstammar från Centralasien och odlas idag i varma klimat över hela världen. Den består av 8-20 klyftor och varje sådan är omgiven av ett tunt, pappersliknande skal. Vitlöken har som bekant en mycket karaktäristisk lukt och smak, och detta beror på att den innehåller svavelhaltiga eteriska oljor.

Vitlöken är mycket populär som krydda och medicinalväxt. Färsk vitlök är saftig, passar utmärkt att grilla eller ugnsbaka hel.

Vitlök säljs även i flätor, vilka brukar vara populärt att låta hänga i taket. Gör man det får man dock räkna med att i alla fall några lökar torkar ut och blir oanvändbara på grund av värmen. Vitlök bör förvaras kallt och torrt.

En annan typ av vitlök som är mycket populär, är den så kallade King Solo-vitlöken från Kina. Den är väldigt liten och består endast av en enda klyfta.

Vitlök finns att tillgå året om.

Lök Scharlottenlök
Schalottenlök anses allmänt vara den lök som har allra finast smak. Karaktäristisk fin, utan att vara dominerande. Löken består i sig av flera små lökar med oregelbunden kantig form, omgivna av rödbrunt eller gult skal.

De säljs delade eller flera sammanvuxna. Schalottenlök finns både rund och bananformad.

Den importeras från Holland och Frankrike hela året. Viss odling förekommer också i Sverige, men inte i någon vidare stor utsträckning. Förvaringen bör vara kall och torr, 2-4 grader.

Malört
Malört är en flerårig växt. Den blir upp till 1 m hög, med vackert silvergrå blad och gula blommor.

Malörten är starkt doftande och har bitter smak. Latinets absinthium betyder utan sötma, och det beskriver verkligen malörtens beska smak.

Den är mest känd som brännvinskrydda men är också vacker som prydnadsväxt. Bäsk heter brännvin som kryddats med malört. Malört används också som smaksättare i vermut, vin och likör.

Mangold
Mangoldens historia är väldigt lång. Redan för 7000 år sedan odlades den i Persien och medelhavsområdet. Det är en tvåårig planta. Första året bildas en bladrosett med den näring som ska användas till blomskotten, som kommer först andra året. Det är bladrosetten som används som grönsak. Man använder dessa blad ungefär på samma sätt som till exempel spenat; kokt eller i stuvningar och soppor. Om bladen är späda kan de även användas som sallad.

Mangold har en kort hållbarhet och bör förvaras i 2-4 graders temperatur, gärna i plastpåse för att förhindra uttorkning. Svensk mangold finns i september och oktober. Resten av året importeras den från Europa och USA.

Mynta
Mynta/pepparmynta är en flerårig växt med ovala, sågtandade blad och blå blommor.

Bladen är mycket starka i smaken och bör användas med försiktighet. God i dressingar, sallader, gelé, te och svalkande drycker.

Vi har vanlig mynta tillgängligt hela året, som lagervara. Pepparmyntan finns också hela året, men som beställningsvara med ett dygns framförhållning.

Minimorot
Moroten kom på 1100-talet till Spanien och Mindre Asien. Den användes som köksväxt, medicinalväxt och för färgning. Då var moroten klarröd eller gul. Den orangefärgade moroten som vi så väl känner till, lär ha uppstått i Holland någon gång på 1700-talet.

Det är så kallat karoten som ger moroten dess speciella färg. Morötter som fått stå längre i jorden innehåller mer karoten än de späda som skördas tidigare. Karoten omvandlas sedan till A-vitamin i vår kropp, och det är också det som bidrar till att ge oss en bättre syn.

Själva moroten är en tvåårig växt. Första året samlar den näring i roten och först nästa år blommar den. Man skördar vanligen det första årets rot, när den fått växa till sig i två till tre månader.

Morötterna gemene man äter, är nästan enbart svenska, med undantag av några enstaka fall av importer från till exempel Italien. Numera säljs det under perioden juli- september knallblåa morötter, även om det bara är en visuell effekt. Dessutom finns gula och röda morötter att tillgå nästan hela året, om man skulle känna för lite variation i tillvaron. De har dock alla gemensamt att de bör förvaras kallt, cirka 2-4 grader.

Polkabeta
Polkagrisrödbetan ser ut som en rödbeta utanpå men när den delas är den röd- och vitrandig. Den är mycket dekorativ, t ex råriven eller finstrimlad i en sallad med sting. Eller varför inte tunt skivad serverad med en vinägrettsås?

Den starka färgkontrasten försvinner vid kokning och betan blir rosa i färgen. Smaken är mildare än den vanliga rödbetan.

Det finns svenska polkabetor under oktober till ungefär december-januari. I övrigt importeras den från bland annat Italien och Holland. Förvara dem i kylskåp.

Bakpotatis
Potatis, alla svenskars basföda sedan urminnes tider, är utan tvekan välkänd så det räcker och blir över.

Däremot finns det ofantligt många sorter. Bara av den svenska färskpotatisen hittar vi hundratals, alla med olika småvariationer i både utseende och egenskaper. Gemensamt för alla potatissorter är att de bör förvaras svalt - dock ej kallt - och mörkt.

Peppar Habanero
Habanero är en färsk pepparfrukt. Den är 3-4 cm lång och dess styrka betecknas som het till superhet.

Pumpa
Pumpor är ettåriga trädgårdsväxter och tillhör, liksom bland annat meloner, till gurkfamiljen. De finns i en mängd olika sorter med skiftande utseende, säsong, smak och saftighet. De flesta av dem kommer ursprungligen från Amerika där de odlades av indianerna på 1500-talet.

Pumpan är en grönsak med många användningsområden och dessutom är den väldigt nyttig. Liksom andra orangefärgade grönsaker innehåller den rikligt med karoten, men den innehåller även kalium, magnesium, järn och folat. Pumpan är som sagt en gurkväxt och gemensamt för alla dessa är rikheten på vatten, kombinerat med fattighet på både fett och kalorier.

Pumpor måste skalas, delas och kärnas ur. Kvar blir ett vackert, orangefärgat fruktkött som blir krämigt när det kokas. I USA är det vanligt att pumpan används till desserter, sylt eller marmelad och faktum är att användningsområdena är ganska obegränsade. Ugnsbakning, gratinering, brässering eller stekning, pumpan klarar det mesta!

Förvara pumpor svalt, i 7-10 grader. Svenska pumpor finns tillgängliga Augusti-September, i övrigt sker import från diverse aktuella länder.

Potatis
Potatis, alla svenskars basföda sedan urminnes tider, är utan tvekan välkänd så det räcker och blir över.

Däremot finns det ofantligt många sorter. Bara av den svenska färskpotatisen hittar vi hundratals, alla med olika småvariationer i både utseende och egenskaper. Gemensamt för alla potatissorter är dock att de bör förvaras svalt - dock ej kallt - och mörkt.

Persilja
Persilja är en av våra gamla kulturplantor. Det finns både slätbladig (bladpersilja) och krusig (kruspersilja) och vi säljer båda i lösvikt.

Namnet - det latinska - Petroselinum är lånat från grekiskan och kommer av ”petron” som betyder sten, och ”selinum” som betyder selleri. Härmed anknyts till persiljans ursprungliga växtplats som kan vara steniga jordar.

Persiljan härstammar från Medelhavsområdet där den ännu växer vild och har odlats i minst 2000 år. I det gamla Grekland var persilja en symbol för sorg, medan romarna använde persilja som läkeört och menade att den hade dämpande inverkan på för rikligt vindrickande. Det anses också att persilja har förmåga att neutralisera lukten av vitlök. Till Norden kom den på medeltiden, som läke- och kryddört.

Både blad och stjälkar är rika på den eteriska oljan apiol, som ger persiljan den karakteristiska doften och smaken.

Persilja är mycket utbredd i hela Europa och har stor betydelse i matlagningen. Den passar i de flesta sammanhang och ger fin smakbrytning.

Palsternacka
Palsternackan är släkt med moroten. Den ser precis ut som en gulvit morot, men ibland har den klumpigare form. Det är en mycket gammal kulturväxt, känd och odlad av de gamla grekerna och romarna. Den spreds till Nordeuropa på medeltiden.

Palsternackan har karakteristisk smak och doft och används såväl rå som kokt eller stekt.

De bör förvaras kallt, i 2-4 grader, och skyddas mot uttorkning. De bör inte läggas i plastpåse, eftersom det ofta blir alltför tätt, något som kan ge upphov till röta.

Det finns svenska palsternackor under juli-april. Resten av året importerar vi, bland annat från Holland.

Paprika
Paprikan infördes i Europa i början av 1500-talet. Den odlades ursprungligen i Amerika av indianerna, men efter Columbus resor spreds den snabbt världen över och blev mycket populär.

Det vi äter är själva frukten och det är alltså på det viset att det är en och samma sort med olika mognadsstadium, och inte – som många tror – flera olika varianter. De flesta paprikor börjar sitt liv som gröna, pga klorofyll. Ibland saknas klorofyllet och då kan paprikan vara antingen vit eller purpurfärgad. Den senare innehåller då färgämnet antocyanin, som också finns i aubergine. När paprikorna mognar så produceras karotenoider, medan klorofyll och antocyaniner försvinner. Detta ger nyanser i gult, orange och rött. Detta är alltså mogna paprikor. Hos en del sorter stannar klorofyllet kvar även då frukten mognar. Dessa paprikor blir då bruna, grönt + gulrött = brunt.De gröna har starkast smak medan de röda och gula som mognat längre på plantan fått mildare, sötare och syrligare smak.

Man hittar inte mycket proteiner i en paprika, men vad många inte vet är vilken C-vitaminsspruta den är. Hela 500 mg per 100 g färsk paprika. I Sverige används ofta den lite mildare varianten av paprika ”Sweet pepper”, men det finns även en starkare, hetare variant, ”hungarian pepper” (namnet paprika är förresten ett lånord från ungerskan).

När man använder paprikan tar man alltid bort de små fröna. Sedan kan den ätas rå som den är, skivad i sallader, ugnsbakad fylld med ris och/eller köttfärs, eller användas som ingrediens i en massa olika rätter.
Paprika är känslig för kyla och bör förvaras svalt, men inte kallt, +7-12 grader, och skyddas mot uttorkning. Paprika är känslig för stötar.

Paprika importeras hela året från Holland, Spanien och Italien. Viss svensk produktion förekommer.

Pumpa Butternut
Butternutpumpan tillhör sorten myskpumpor. Fruktköttet närmast skaftet är uppsvällt så att pumpan ser ut som ett gigantiskt päron. Den har ett orangefärgat fruktkött som är fast i konsistensen och har en fyllig och delikat smak. Imorteras under hösten som en klassisk och mycket god matlagningspumpa.

Rädisor i bunt
Rädisan härstammar från Kina. Den kom till Nordeuropa i början av 1600-talet och blev känd under 1800-talet. Det man äter är den uppsvällda delen av stammen, alltså inte roten. Rädisor kan variera i storlek, form och färg. Allra vanligast är den runda, röda rädisan.

Rädisor har frisk, litet stark smak och det beror på att de innehåller senapsolja. De är goda att äta naturella med smör eller salt. De kan också kokas lätt och ätas varma, samt skivas i sallader och på smörgås.

Vi säljer rädisor hela året, såväl i knippor med blast eller avblastade i strut eller enkilospåse.

Förvara rädisor kallt, i +2-4°, helst avblastade eftersom vätskan dunstar genom de stora bladen.

Svamp Skogschampinjon
Namnet skogschampinjon är egentligen lite felaktigt. Det anknyter till svampar man plockar upp naturligt i skogen, men i själva verket är det ofta inte alls på det viset utan bara det namn som bruna champinjoner fått i Sverige.

De anses ha fylligare smak än de vanliga champinjonerna, i övrigt är deras egenskaper och användningsområden identiska.

Skogschampinjoner bör förvaras kallt och har relativt kort hållbarhet.

Sallad Krisp
Krispsallat, eller frillicesallad som egentligen är den korrekta benämningen, är en korsning mellan isberg och frisée. Bladen är vackert gröna, tjocka och mycket spröda, som isbergssallat, men på krispsallad är bladen inte knutna i ett huvud. Bladtopparna är litet krusiga som friséesallat och smaken är mild och något sötaktig.

Krispsallad finns hela året. Såväl svensk produktion som import från bland annat Holland och Danmark förekommer.

Sallad Frissé
En elegant variant av endive-familjen. De yttre bladen är mörkgröna, lockiga och flikiga, medan huvudet är som en rosett, nästan helt vit i mitten.

Frisee är tacksam att ha som garnityr tack vare dess vackra yttre, men självklart kan den också med fördel användas som en vanlig grönsallad. Smaken är lätt bitter och passar perfekt ihop med nästan vilken annan salladssort som helst

Friseen är rik på vitaminerna A och C och innehåller nästan inga kalorier. Proteinhalten är ca 1 %.

Svamp Kejsarsvamp
King oyster är en gammal känd svamp som man i vilt tillstånd kan hitta på många platser i södra Europa och i Nordafrika.

Svampen är en korsning mellan Karl Johan och ostronskivling. Hatten är rund, poröst brunfärgad och cirka 4-8 cm i diameter. Den sitter på en tjock stam som till färgen är vit till gråvit.

Svampen har en fast form, bra tuggmotstånd och en nötig smak. Speciellt god är den till lamm till lamm, griskött och fisk.

Förvara svampen kallt, 2-4 grader och helst i papperspåse.

Sparris
Sparris åts redan i antiken. Det sägs att självaste Caesar blev bjuden på smörrörd sparris när han for genom Milano, men han lär ha rynkat på näsa åt den. Efter romarrikets fall vet man väldigt lite om var den egentligen odlades. Säkert är dock att de matglada munkarna fortsatte skördandet i klostertrdgårdarna, så mycket finns dokumenterat.

Sparris har aldrig ätits för näringsvärdets skull. Det är först på senare år man har fått upp ögonen för att det finns en hel del A- och C-vitaminer i detta lilla skott. Sparrisen ger också proteiner, calcium och järn. Den har, i likhet med till exempel citrusfrukter, en urindrivande verkan och det har dessutom påståtts att sparris har en uppiggande, stimulerande effekt.

Den sparris vi äter är de spröda skotten som växer upp direkt från en rotstock och den finns i två olika varianter, vit och grön. Den vita odlas på höga sängar och skärs av under jorden då toppskottet bryter fram. Det är viktigt att undvika ljus eftersom detta medför missfärgning. Den gröna sparrisen växer ovan jord och skärs av vid jordytan när den fått lagom längd. Det är således betydligt mindre arbete i samband med odling av grön sparris.

Färsk sparris måste alltid kokas, men inte för länge, för då förlorar den smak och blir vattnig, precis som de flesta grönsaker.

Färsk sparris har kort hållbarhet och bör förvaras kallt, +2-4°. Knopparna är känsliga och extremt varsam hantering rekommenderas.

Sallad Endive röd
Endive har hårt knutna, spolformade huvuden, ca 15 cm långa. Storlek, liksom längd och knubbighet, varierar.

De avlånga bladen är köttiga och saftiga. Smaken har en speciell, angenämt bitter nyans. Man kan vid användning skära bort en bit av stocken, som för det mesta är besk. Endive är lika god rå i sallad och på ostbrickan som lätt kokt.

Endive odlas i två steg. Först på friland, då pålroten bildas, sedan i mörkt växthus. Den färdiga produkten måste även den förvaras så mörkt det bara går.

Endiver importeras hela året från Holland.

Spenat
Spenaten såg dagens ljus för första gången i Persien, nuvarande Iran, och först på 1800-talet slog den igenom stort i Europa och Amerika. Att en viss Karl-Alfred, som dök upp mitt under den amerikanska depressionen, valde just denna grönsak som sin favoritföda för att skaffa sig styrka är inte alls någon tillfällighet. Den är rik på mineralsalter, järn och de flesta vitaminer du kan tänka dig. Dessutom innehåller spenaten en hel del kolhydrater, proteiner och cellulosa (bra för tarmfunktionen) och allt detta kombinerat med att den är billig att odla och kan ätas tillsammans med i stort sett allt.
Spenaten är ett födoämne som vi i Sverige behöver mycket av, speciellt under mörkermånaderna. Färsk spenat bör alltid förvällas lite i vatten som sedan kastas bort (innehåller oxalsyra). Djupfryst spenat är alltid förvälld.

Spenat har kort växtperiod och ger många skördar under samma säsong. Färsk spenat uppskattas alltmer, förmodligen mycket tack vare att de moderna kockarna ofta använder den. Känslig för uttorkning och bör förvaras svalt i plastpåse så kort tid som möjligt.

Salladskål
Salladskålen har långa ljusgröna blad som är väl knutna nertill, upptill blir de grönare och krusiga. Den är spröd, krispig, saftig och smaken mild påminnande om kål.

Sallad eller kål? Frågan känns absolut berättigad att ställa, men visst är det så att salladskålen - som det latinska namnet antyder - tillhör samma familj som övriga kålsorter. Den har odlats mycket länge i bl a Kina och det är därför man så ofta hör namnet kinakål när man pratar om denna grönsak. Det dröjde ända till mitten av 1900-talet innan man började odla salladskål i stor skala i Europa, då främst i Österrike - som för övrigt än idag är världsledande i produktionen - och Schweiz.

På senare år har salladskålen fått stor spridning. Den används på samma sätt som isbergssallat, strimlad som råkost eller i blandad sallad. Strimlad salladskål passar också bra i wok-pannan bland övriga grönsaker. Koka salladskål ett par minuter och ät som primör med smör eller en god vinägrettsås.

Salladskål har god hållbarhet och kan förvaras upp till 2 veckor. Förvaras kallt, +2-4°, insvept i plast.

Svamp Portobello
Portobello kommer ursprungligen från Italien och är en utvuxen champinjon, ca 10-12 cm i diameter.

Den har en längre växttid än normala champinjoner och det gör att den har en mer fyllig och aromatisk smak. Köttet är fast och torrt och förlorar inte lika mycket vätska vid tillagning som till exempel champinjonen. Den äts tillagad, inte rå, i t ex såser, stuvningar, pastarätter eller fylld och gratinerad i ugnen.

Portobello odlas i Sverige, men importeras även från bland annat Holland. Förvara i papperspåse i kylskåp.

Sallad Roman
Romansallat är en urgammal sallat som odlades redan i det gamla Egypten. Bladen är ganska stora, avlånga, grova och vackert mörkgröna. Smaken är kraftigare än hos vanlig huvudsallat.

Använd romansallat med andra sallatsorter och prova den gärna i varma anrättningar. Cæsarsallad görs med romansallat.

Romansallad finns tillgänglig hela året, under sommarhalvåret från Sverige.

Sallad Rossi
Rossisallat har knytnävsstora huvuden som är hårt knutna. Bladen är mörkt vinröda med vita nerver. Smaken är kraftigt bitter.

Blanda den gärna med andra sallatsorter eftersom den både ger vacker färg och pikant smakbrytning.

Importeras från Italien hela året med högsäsong november-maj.

Sallad Rucola
Rucola är en sallat med italienskt ursprung som vi blivit bekanta med på senare år och på allra senaste tiden tagit till oss enormt mycket.

Den har mycket karaktäristisk smak som inte går att jämföra med många ting. Den är väldigt fyllig och inte - som många tror - besk.

Bladen är mycket långsmala, ganska tunna och huvudena är inte knutna. Rucola blandas gärna med andra sallatsorter och ger fin smakbrytning.

Svartkål
Svartkålen liknar i mångt och mycket grönkål, i både smak och användning. Den har en mörkgrön färg när den är rå men blir svart vid tillagning, därav, naturligtvis, namnet.

Svartkålen är ursprungligen en italiensk produkt som brukar finnas tillgänglig kring senhösten sedan hela vintern ut. På senare år har man även börjat odla svensk svartkål och den brukar finnas på somrarna.

Förvara svartkålen svalt.

Tomatillo
Tomatillo kommer från Mexiko, det är osäkert hur länge den har odlats. Den är släkt med tomat, aubergine, paprika och potatis och innehåller mycket kalium, C-vitamin och magnesium.

Skala av de papperslika skyddsbladen och använd hela frukten. Tomatillo kan användas rå i t ex guacamole. Den kan hackas och användas i salsa, såser, stuvningar och grytor. Smaken - syrlig och lite äppellik - förstärks när den bakas eller rostas.

Tomatillon ska förvaras torrt och i sval eller skafferi.

Tomat Röd
Tomater hör till samma familj som potatis, aubergine och paprika, hur konstigt det än kan låta.

Plantan kommer ursprungligen från Sydamerika och fördes av spanjorerna till Europa där den snabbt blev vanlig i Italien och England. I Mellan- och Nordeuropa ansågs den länge vara giftig och först omkring början av 1900-talet blev den populär i resten av Europa. Nu odlas tomater i så gott som hela världen.

Det finns olika sorters tomater. Den vanligaste är mellanstor. Det finns också små körsbärstomater och stora bifftomater, avlånga plommontomater, gula tomater och tomater på kvist.

Tomater är känsliga för kyla och trivs bäst i +11-14°. Förvara gärna tomaterna i rumstemperatur.

Bifftomat
Tomater hör till samma familj som potatis, aubergine och paprika, hur konstigt det än kan låta.

Plantan kommer ursprungligen från Sydamerika och fördes av spanjorerna till Europa där den snabbt blev vanlig i Italien och England. I Mellan- och Nordeuropa ansågs den länge vara giftig och först omkring början av 1900-talet blev den populär i resten av Europa. Nu odlas tomater i så gott som hela världen.

Det finns olika sorters tomater. Den vanligaste är mellanstor. Det finns också små körsbärstomater och stora bifftomater, avlånga plommontomater, gula tomater och tomater på kvist.

Tomater är känsliga för kyla och trivs bäst i +11-14°. Förvara gärna tomaterna i rumstemperatur.

Kvisttomat gul
Tomater hör till samma familj som potatis, aubergine och paprika, hur konstigt det än kan låta.

Plantan kommer ursprungligen från Sydamerika och fördes av spanjorerna till Europa där den snabbt blev vanlig i Italien och England. I Mellan- och Nordeuropa ansågs den länge vara giftig och först omkring början av 1900-talet blev den populär i resten av Europa. Nu odlas tomater i så gott som hela världen.

Det finns olika sorters tomater. Den vanligaste är mellanstor. Det finns också små körsbärstomater och stora bifftomater, avlånga plommontomater, gula tomater och tomater på kvist.

Tomater är känsliga för kyla och trivs bäst i +11-14°. Förvara gärna tomaterna i rumstemperatur.

Vitkål
Kål hör till de äldsta kända grönsakerna och kom till Europa med romarna. Vitkålen har haft i särklass störst genomslagskraft av alla kålsorter sedan dess och är idag en självklarhet nästan vart man än befinner sig.

Vitkålen är en tvåårig växt. Under första året bildas kålhuvudet, de tätt slutna bladen med den näring som växten behöver för att under år två kunna utveckla blommor ur stocken.

Vitkål är uppskattad som salladsgrönsak, den är också god i wok. Klassisk svensk husmanskost som kålsoppa, kåldolmar och kålpudding är uppskattade rätter där vitkål är en viktig ingrediens.

Sverige skördar vitkål från juni och det finns svensk vitkål fram till våren. Resten av året importeras den från olika håll i Europa.

Zucchini
Zucchinens historiska bakgrund är svår att spåra. Troligen fanns den från början i både Asien, Afrika och Amerika i olika varianter. Sedan urminnes tider har man försett den fattige med lättillgänglig och näringsrik föda och zucchinen har alltid varit de fattigas mat världen över.

Zucchini ser ut som en gurka, men har fastare kött och är oftast mindre. En gul variant av samma grönsak finns också, den är oftast lite större än sin gröna kollega. Den är rik på kalcium, fosfor, järn , vitaminerna B2 och C, och innehåller även i liten utsträckning cellulosa och A-vitamin. Dessutom innehåller zucchinen endast 8 kalorier per 100 gram, vilket får anses vara väldigt lite. Smaken är mild och annorlunda och den kan användas på många olika sätt. Kokt och ”dressad” med olja och citron är den mycket god (små zucchini kan förresten kokas hela). Friterad i en smet av mjölk och mjöl likaså, eller varför inte fylla den med något gott? Låt fantasin spela, zucchini förtärs nästan hursomhelst!

Det finns svensk zucchini under hösten. Resten av året importeras den från Europa.

Förvaras svalt men inte kallt.

Ärtskott
Ärtskott är spröda skott från sockerärtan, ca 10 cm långa. Sockerärtan är en ettårig ört och kommer ursprungligen från östra medelhavsområdet.

Smaken är väldigt tydlig. Ärtskott är mycket dekorativa till garnering och dessutom goda och vackra i sallader och andra kalla rätter.

Ärtskott finns året om. Förvaras kallt.